Avtalslagen

Avtalslagen är i grund och botten en förmögenhetsrättslig lag och kan kort beskrivas som lagen om avtal och andra rättshandlingar. Lagen gäller endast för förmögenhetsrättsliga frågor, men den tillämpas även för andra typer av avtal, som t ex samboavtal. Det avtalslagen reglerar, som inte andra kontraktsrättsliga lagar reglerar, är de generella frågorna som är applicerbara på alla typer av avtal. Ett slags skyddsnät som ska fånga upp sådant som kanske inte täcks i andra typer av avtal.

För att ett avtal i överhuvudtaget ska ske måste parterna sluta ett avtal som faktiskt har rättslig handlingsförmåga. Det krävs även att parterna är eniga, att avtalet inte har kommit till på ogiltigt sätt och att avtalets innehåll inte strider mot rättsordningen.

Avtalsfrihet

Termen avtalsfrihet innebär att man det i obegränsad mening innebär friheten för två eller flera parter att sluta avtal som innefattar vilka villkor som helst. Rent praktiskt innebär det att ett företag (näringsidkaren) eller en privatperson kan vägra att sälja en vara eller en tjänst till vem som helst, av vilken anledning som helst. Dock kan det bli tal om diskriminering eller liknande om man på något sätt kränker den person eller företag som man rör sig med.

Ingår, gör även rätten att ta sitt ärende till domstol för att pröva sin sak eller för att få en part att upprätthålla sin del av avtalet. Det gör man om någon anses bryta mot avtalet eller för att få endera part att fullfölja och upprätthålla det avtal som man har kommit överens om.

Historik

Avtalslagen, i sin första utformning, kom till den 11 juni år 1915 som en följd av ett gemensamt nordiskt samarbete. Det betyder att våra grannländer hade mycket snarlika lagar för att underlätta handeln som blev allt mer internationell under industrialiseringen. Under årens lopp har lagen självklart uppdaterats och moderniserats, där den senaste uppdateringen skedde år 1976.

Under 1990-talet började de nordiska avtalslagarna att skilja sig mer och mer från varandra och det hade mycket med EU:s konsumentavtalsdirektiv (1993) att göra. EU:s konsumenträttsdirektiv trädde i kraft år 2011.

Avtalslagen – en tvingande lag?

Trots att det råder avtalsfrihet kan viss tvingande lagstiftning göra att det som parterna har avtalat inte gäller. Det kan hända när du som företagare till exempel skriver ett avtal med en konsument. Då måste de avtalsvillkor som har angetts anses vara skäliga och följa andra gällande lagar och regler. Avtalslagen är alltså en dispositiv lag, vilket betyder att parterna har möjligheten att bestämma att reglerna i avtalslagen inte ska gälla i deras avtal.

Det gäller alltså att ha koll på övriga lagar, som t ex köplagen.

En del avtal kräver skriftliga överenskommelser för att anses vara giltiga, medan andra inte gör det. Både muntliga och skriftliga avtal är bindande, men det är såklart alltid enklare att bevisa ett skriftligt avtal. Ett exempel på ett muntligt avtal som ofta träffas mellan parter och är svåra att nästla sig ur är de som sker genom telefonförsäljning. När större eller viktigare överenskommelser ska genomföras måste ofta försäljaren upplysa konsumenten om att samtalet spelas in och att det på så sätt blir bindande och bevis på att ett avtal har träffats.

Standardmallar och standardavtal

Det finns hjälp att få i den här djungeln av lagar och regler för företagare. Konsumentverket har en sida för mallar och avtal som är standardiserade för sitt ändamål, t ex för hantverkare. Läs mer på konsumentverket.se

Vi vet hur svårt det är med djungeln av lagar och regler…

På Qred är vi väl medvetna om att småföretagare brottas med en mängd utmaningar. De allra flesta företagare uppger att de tre främsta utmaningarna är bristande arbetskraft, lagar och regler, samt rätt finansiering. På Qred kan vi ge dig tips och råd i vår blogg kring det mesta kring företagande och du kan definitivt hitta rätt finansiering för just ditt företag hos Qred. Välkommen till Qred Företagslån!

Lycka till med företagandet!
/Teamet på Qred

Källor:
NE
Lagen.nu